Kräftor ska avnjutas med tacksamhet. Dessa sumpdjur som kryper längs smutsiga, dyiga dammkanter. Aktiva efter mörkrets inbrott. Går man försiktigt och lyser längs med dammkanten kan man se deras aktiviteter. Ganska ointresserade av att du stirrar på dom, men i samma sekund du nuddar vattenytan, vips är dom borta.

För er som aldrig varit i närheten av kräftfiske kan jag berätta hur vi gör. Det finns speciella fångstburar som vi använder, finns ett antal olika på marknaden, men vi har fastnat för en som är trekantig. Sedan måste man ju lura in kräftorna i dessa burar och då har man ett speciellt torrfoder avsett för kräftor. Detta torrfoder läggs i små betesboxar i fångstburen och efter någon timme är buren full med kräftor. OM det är kräftor i dammen;-)

Vi har en vanlig plastback som vi häller ut kräftorna i. Sedan tar vi de kräftorna som håller måttet, det innebär att de ska vara minst 10 cm från stjärt till huvud. De som är för små åker i dammen igen. 

De som vi ska behålla åker i en stor bur, sumpen, och där ligger dom tills dom är redo för badkaret. Badkaret har vi hemma och där är dom i tre-fyra dagar för att renas. Dom ligger i vatten och det finns en luftpump, allt för att kräftorna ska bli så fina och rena som möjligt. Efter denna procedur kommer vi till själva koket. Finns en uppsjö av olika recept på laken men jag använder ett klassiskt med vatten, dillkronor, socker och salt. 

Det viktigaste här är att vattnet STORMKOKAR, då dör kräftorna i stort sätt med detsamma. I detta fallet betyder det inom 10 sekunder. Vi avlivar i en kastrull med enbart vatten och kokar dom klara i en annan kastrull med lake. Om man kokar färdigt i samma vatten (lake) så blir det gärna grumligt och ser mindre aptitligt ut. 

Själva koktiden beror på storlek men ca 5-7 minuter brukar vara lagom. Sedan är det viktigt att dom kyls ner snabbt för skaldjur är känsliga.

Sedan är det bara att börja äta när dom är kalla. Smaklig spis!

Har ni möjlighet att åka på kräftfiske, gör det, ni blir garanterat bitna av det fantastiska tidfördriv under dygnets mörka timmar.

Vi lägger i burarna, åker hem och sedan tittar vi frenetiskt på klockan och tycker tiden står still! Två timmar kan vara oändliga ibland. För att sedan gå med ficklampa och lysa och tyst vråla; titta, titta så stor! Sedan måste man ju förska fånga de som går i kanten, det är liksom lite sport i det. Vem får upp den största lösgående kräftan för kvällen?! 

Det brukar vara en  populärt aktivitet på våra kräftskivor. Vi träffas, går och lägger i burar och efter det äter vi. När gästerna är mätta eller i värsta fall att maten är slut, då går vi och fiskar upp burarna.  Givetvis har vi haft tävling om vems bur som innehåller störst eller flest kräftor. Nu undrar ni väl om priset, jo den som vinner får ta skalen med sej hem. Den bästa buljongen/fonden kokar man själv, det vet ni väl? Nej, jag skojade om skalet;-) Dock inte om godaste fonden!

Ha nu en riktigt trevlig eftermiddag!

Helen