Jag har köpt en liten stuga i Höllviken. Det trodde jag aldrig att jag skulle få råd till. Med den lilla insats jag kunde bidra med och den lönen från mitt jobb borde det inte gå. Men visst, man ska aldrig säga aldrig. Nu är det gjort. Det känns bra, mycket bra till och med. 

Visserligen, en viss reparation behövs, men till det priset, hallå, vad förväntar man sej?! Vi kommer att lägga nytt tak och nytt häftigt golv. Man ska ju ändå trivas liksom. Kommer att bli häftigt till vintern, lite belysning som avger värme och trevligt ljussken, mm mysigare kan det inte bli. Ja, jag riktigt längtar dit. 

Sen får man ju hoppas att det blir en lagom svensk vinter. Vi vill ju kunna besöka stugan utan att skotta oss fram varje dag. Det kan bli ganska drygt. Men dit ska vi ju. Vi måste ju se till att våra inneboende har det bra. Dom ska ju faktiskt betala för sej också, alltså måste dom ha det bra. Även om det blir jättekallt. 

Förresten, jag har nog inte nämnt att det ska vara höns i lekstugan som vi köpte i Höllviken;-)

Jag har ju gått och blivit hönsägare. Jag har köpt köttrashöns som jag både ska få fint kött och en hel del ägg ifrån. Rasen heter Australorp. Än har dom inte börjat värpa för dom är bara små kycklingar. Men till nästa vår så ska vi förhoppningsvis få en del ägg.

Vi köpte 5 tuppar så i oktober blir dom slaktade och ska bli en massa middagar. 

Årets kräftor är kokta, infrysta och en del är till och med provsmakade. Jag har kokt efter ett nytt recept i år. Med öl i och det var överraskande nog mycket gott.

Varje år har det varit lite oroligt om jag skulle få tag i krondill eller inte. Det har vissa år varit mycket svårt att få tag i och de bönder som sålt har prioriterat gurkinläggningar. Så, ibland har jag faktiskt ljugit. Men nöden har faktiskt ingen lag. Jag måste bara ha krondill annars kan jag inte koka kräftor.

Det blir liksom inte gott utan. Har provat med dillfrö på burk. Men det kunde jag låtit bli för det blev inte gott. Men, i år har jag genom en kompis hittat massor av krondill. Och jag menar massor. Det är hobby odlare som lägger sin tid i trädgårdslandet och har mycket olika grödor. Däribland dill. Jag har den turen att jag får köpa hur mycket dill som jag behöver.

Behöver jag nämna att jag är jättetacksam för dessa fantastiska människor.

På återseende

Helen